Ända sedan det blev klart ifjol att jag kvalificerat mig så började jag skissa på planen.
Tack vare ett fantastiskt arbete från arrangörerna så fick vi som skulle deltaga i PimpelSM, allt vi behövde för bra förberedelser. Det var kartor, sjökort, resultat från tidigare tävlingar på området mm.
Detta bidrog till att det var fantastiskt roligt att göra sin plan och taktik genomarbetad.
När sedan de yttre förhållandena var nästintill perfekta med fint väder, lättborrad och lättgådd is samt ett spännande område att fiska på, så var man ju riktigt riktigt taggad att börja sitt SM.
Dock tog det inte så lång tid att inse att årets SM inte skulle gå till historien som ett av de mest fiskrika.
Jag fick en 10 grammare på direkten vid första nedsläpp men sedan....?
Människor borrade och sprang och vart än man tittade så såg man ingen dra fisk.
Panik! Vad skulle man göra? Jag hade ju valt att stanna i starten och när så duktiga fiskare som Björne och Lasse Sundberg samt en hoper till av duktiga fiskare valt samma strategi så trodde jag att nu fanns möjligheterna till en framskjuten placering.
Men det såg lika illa ut för alla.
Men man fick ju någon enstaka 10 grammare här och där så det var bara att fortsätta att borra och hoppas att det skulle bli bättre.
Jag såg att några fiskare valt att gå allra längst in viken där ån rinner ut men ingen av dessa var såvitt jag kunde se någon av de på förhand tippade favoriterna. Men jag tänkte ändå i mitt stilla sinne att det kanske var fiske där inne. Men jag valde att inte gå dit.
Det visade sig sedan vid invägningen att dagens tyngsta påse kom just därifrån. Mats Arnoldsson , herrveteran från arrangerande Stäkets SF vägde in 3766 gram vilket blev överlägset tyngsta påse för dagen.
Jag själv fiskade ihop hela 474 gram och slutade på en 111:e plats av 206 startande herrseniorer.
Dock var det många många duktiga fiskare som hade mycket låga vikter så man behövde inte skämmas alltför mycket.
Resultat från SM:et hittar du här
Min besvikelse var stor efter tävlingen och mina funderingar kring vad det var som gjorde att ett normalt så bra vatten levererade så dåligt pågår fortfarande.
Kan det vara så enkelt att isen hade legat för kort tid? (ca 14 dagar) eller är skarvarna bovarna i dramat, eller blev fisken rädd när 700 fiskare satte sina borrar i isen samtidigt?
Ja, jag vet inte. Men jag vet att det var ett av de absolut sämsta SM:en viktmässigt som jag kommer ihåg.
Det förändrar inget att fortsätta grubbla över sådant man inte kan påverka men mycket märkligt var det.
På söndagen så avgjordes Lagtävlingen men jag och Anne hade redan åkt hem till Sundsvall då ingen av oss var kvalificerad.
Kanske hade man trott på ett bättre fiske då men det blev nog bara bättre marginellt då det endast krävdes 5,2 kg för att ha tyngsta lagpåse totalt.
Grattis till Svegs lag med Thomas Larsson, Micke Rehnman och Erik Andersson!
Resultat från lagtävlingen hittar ni här
Som avslutning på denna sammanfattning av årets SM så har jag blivit ombedd att lyfta en del frågor som många tydligen går och grunnar på.
Ska det vara tillåtet att använda telefonen under tävling för att kommunicera mellan fiskare?
Ska man kunna ha så kallade coacher ute på isen som förmedlar hur fisket är på andra delar av sjön?
Ska man få använda sig av GPS?
Exempelvis så berättar Thomas Larsson att han och hans lagkamrater begivit sig hela 8 km från startområdet och upptäcker nog ganska snart att det inte är så värst bra fiske där. Men så får dom information om att det nog räcker om dem får ihop drygt 5 kg. Så dom väljer att stanna kvar och fiskar ihop sina 5,2 kg som de sedan vinner på.
Frågan är då; om de inte varit tillåtet att kommunicera med varandra via telefon på isen, hade dem gjort ett annat val då och försökt leta ett bättre fiske någon annanstans? Ja, kanske, troligtvis då dom inte vågat chansa på att det räcker till ett SM-guld med "bara" 5,2 kg.
Jag vill poängtera att alla vet att Dom här killarna är duktiga fiskare men vinner dom SM utan den här informationen? Kanske men troligen inte.
Många som jag pratat med tycker att en viktig del i att bli och vara en duktig pimpelfiskare är att kunna bedöma hur mycket fisk det krävs för att vinna just en specifik dag. Men för att kunna göra sådana bedömningar krävs känsla och erfarenhet. Tillåter man att man kan ha rapportörer ute på isen som förmedlar information så tas den biten bort.
Likaså att det är tillåtet att använda sig av GPS för att leta grund, kanter mm.
Det är också en stor del i att bli en duktig fiskare att kunna läsa landet, ta ut landmärken för att komma ihåg vart grundet eller kanten ligger.
Sen en fråga till. Ska tävlingsvattnet för SM vara avstängt för fiskare redan samma dag det blir officiellt var nästa års SM skall gå?
Jag kan inte svara på dessa frågor men jag välkomnar en debatt som kanske kan ligga till grund för framtida motioner till Sportfiskarna. Många av de regler som vi fiskare är tvungna att rätta oss efter är skrivna för länge sedan när inte den moderna tekniken fanns. Är det så att vi måste anpassa reglerna efter hur vår värld har förändrats under de sista 25 åren?
OBS att jag inte på något sätt vill förringa den fantastiska prestation som dessa duktiga fiskare gjort och gör men det är alltid bra att kunna diskutera vad som är moraliskt rätt eller inte.
Vart går gränsen för vad som skall tillåtas? Det senaste jag hörde om var en app som gör så att du har ett ekolod i din mobiltelefon. Ska det vara tillåtet?
/Fiskehälsningar från Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar