En fisketur för att skingra tankarna..

är nog det bästa man kan ta för sig.

Denna gång fick jag med mig sonen Philip, 14 år, som kanske inte tycker om att fiska lika mycket som pappa gör, men ändå kan blöta en krok då och då mellan all ishockeyträning.

Vi hjälps åt härhemma nu med allt som ska göras i form av städning, tvättning, matlagning, hundpromenader mm när Catherine mår så dåligt.

Därför kan det vara skönt att få komma ut på sjön en stund för att fylla på med energi.

Philip och jag bestämde att vi prövar Marmens gäddor och gösar ett par timmar och samtidigt får vi umgås som far och son, där min förhoppning kanske var att lära honom ett och annat då det gällde fisket.

Efter 1 timmes körande med olika wobblers och skeddrag, så började iallafall jag att misströsta. Men inte Philip, rätt som det var sade han helt lugnt; -Farsan, jag kände en hyfsad som var dit nu men han släppte.

Ja, ja, tänkte jag, det var nog botten. Mer hann jag inte tänka förrän hans spö böjde sig rejält och det började skrika slirbroms över hela sjön.

-Lugn och fin nu, sade jag. Den där är nog rätt skaplig.

När jag såg hans leende då han höll upp spöt precis rätt, så gäddan fick jobba sig trött, så spred sig en underlig värme i hela mig. Det där leendet som som Philip visade upp då var det så längesedan jag sett.

_ Farsan, tar du hon på din sida? frågade han. -Ja, kom med henne hit så ska jag lyfta upp `na.

Det var en fin gäddtjej på drygt 3 kg som vi, efter noggrant studerat henne, släppte tillbaka i Marmens vatten.

-1-0 till mig, sa Philip och skrattade.

Innan vi avslutade fisketuren så hade vi fått 2 gäddor till varav en fick gå tillbaka och den andra bli middag till hundarna.

Vem som fick dom?-Ja, det spelar inte så stor roll, huvudsaken var att vi hade en jädrigt mysig tur och att vi båda kände att vi var lite gladare än innan vi for ut.

/Peter