måndag 16 februari 2009

Sundsjöfiskarnas KM

Ja, efter några sjukdagar så var man fruktansvärt fisksugen och på söndagen var det dags för Sundsjöfiskarnas klubbmästerskap som skulle gå av stapeln på Revsundssjön med start vid Stavre, mitt emot Ammerön.
Minus 20 vid starten gjorde att jag bestämde mig för att ta en riktig promenad för att vara varm när startskottet skulle smälla av.
Lite konstigt tyckte jag att det var, att förutom mig så var det bara 3-4 st som gick åt det hållet.
Svaret fick jag efter tävlingens slut. Jag hade kämpat som ett djur, först med att gå ca 5 km i 40 cm snö, sedan borra minst 100 hål för att som mest få fisk i vart tionde hål och då fick jag 1-3 fiskar per hål. Sedan promenaden hem på 45 min fullbordade dagens fysiska aktivitet.
Jag var sist in i mål och när jag sedan fick höra vilka vikter dom flesta andra hade så förstod jag att den fysiska aktiviteten var det jag fick ta med mig hem denna dag.
Bosse Nänzén hade tyngsta påsen på 27,7 kg sedan föll det lite men det var många som hade över 15 kg.
En sak till tog jag med mig hem förutom min påse med 5,5 kg abborre, erfarenheten av att alltid titta efter vart hemmafiskarna tar vägen på sjön. Det kan vara hela skillnaden mellan succé och fiasko.
På vägen hem pratade jag med fiskekompisen Sture som varit på Marmen och tävlat för Matfors SFK mot Sundsvall SFk i den årliga utmaningen. Bra fiske även där. Jonas Svedin hade tyngsta påse med 15,6 kg tätt före Sundvalls SFK:s Micke Wiström på 15,4 kg. Totalt hade Matfors 5 deltagare 30 kg och förlorade mot Sundsvalls 5 främsta som hade 38 kg. Synd att man inte var med där istället.
Pratade även Med Leffe Frank som efter lördagens seger i Ljusdalsklubbens KM följde upp med två 3:e platser på Jämtlandskrokens serietävling. Ellenor Johansson vann den ena tävlingen och slutade 4:a på den andra.

Nästa helg nya tag./Peter

fredag 6 februari 2009

Fiskeabstinens


Jag måste bara få beskriva en känsla som jag tror kan liknas vid den längtan som en alkolist har efter sprit eller som narkoman har efter knark. Jag tror på fullaste allvar att den längtan man kan känna till att få fiska ibland kan vara ännu starkare än dessa båda nämna.

Den märkligt obehagliga känsla som uppstår när man hemskt gärna vill fiska till varje pris men inte kan pga t ex att barnen har fotbollscup eller hockeymatcher, kallar jag för fiskeabstinens.

Det som är viktigt att ta i beaktande är att jag älskar mina barn över all annat och är en hängiven förälder som alltid varit engagerad i deras verksamheter. Det finns inget som är så roligt att se när dom sysslar med det som dom tycker är det roligaste som finns. Men ändå så finns den där gnagande, malande känslan av längtan till fisket, som en osynlig magnet över en.

Denna abstinens har funnits inom mig sedan den första dagen som jag fiskade när jag var 3-4 år gammal.

Exempelvis när jag var 10 år och vi skulle åka på vår första utlandssemester så ville jag inte följa med. Jag ville hellre vara hemma och fiska gädda i Stödesjön. Denna gång underlättades min abstinens av att min pappa, varje dag i 14 dagar, skjutsade ner mig till hamnen, i den medelhavsort i Tunisien som vi då befann oss i, så att jag fick sitta där bland gamla fiskefarbröder och tugga degkulor och fiska någon sorts vitfisk som inte var mycket större än pekfingret.

Detta gjorde iallafall att jag klarade av vistelsen utan alltför stor, framtida men.


Fisket är för mig och många som mig likasinnade en ventil och en källa att hämta kraft ur när livet ibland kan kännas jobbigt. Det stärker en både fysiskt och psykiskt och har man en gång blivit riktigt fiskebiten så kommer känslan av att ha fiskeabstinens när man inte kan komma ut och fiska, alltid finnas där./Peter

måndag 2 februari 2009

Pris för årets största abborre

Ni som läste "Sundsvallarn" i söndags fick se ett kort på alla storfiskare under 2008.
Jag fick tyvärr inte plats på kortet men blev ändock den som bärgade priset för största abborre under året. Skämt åsido, plats fick jag nog men pga att jag bytt mobilnummer så fick inte Lasse Hallberg tag på mig trots idogt jagande.
Abborren vägde hele 2394 gram och är mitt livs fisk och att slå det rekordet är nog för mig egentligen omöjligt.
En sådan fisk tror jag inte att får mer än en gång per liv. Men, men man kan aldrig veta så noga, som min dotter Sandra sa när hon var liten. Finns det liv finns det hopp.
Priset bestod av, förutom äran som är det viktigaste, en Ambassadörrulle + en keps som ligger och väntar på mig på Sundsvalls tidnings redaktion.
Men som sagt var, det går inte att leva på gamla meriter så nu är det bara att fortsätta jakten på nya rekordfiskar.
/Peter

-18 och blåst men grymt fiske

På söndagen var det meningen att Matfors SFK:s sista deltävling i KMPimpeln skulle avgöras.
Tyvärr så bestämdes det alltför sent att tävlingen skulle ställas in pga kyla så vi var 4 st tappra som bestämde att vi kör en egen liten tävling. Tävlingsplats Marmen Lucksta. temp. -17 vid starten och lite blåsigt. Jag, Leif Frank, Ellenor Johansson och Mattias Svedin bestämde att vi tävlar dels om största abborre samt hederspris till tyngsta påse. Tävlingstid 2,5 timmar.
Sagt och gjort, vi spred oss över isen och jag hittade fisk i första hålet. Ganska små men jäkligt många. Jag hade bara två bomhål på 2,5 timmar vilket gjorde att jag fick ihop 9 kg.
Leif fiskade upp drygt 4 kg och Ellenor och Mattias ca 3 kg var. Största abborre hade dock Mattias, en riktig bjässe på ca 3 hg.
Fast att det var jäkligt kallt så kände jag inte ett dugg av kylan. Jag bara njöt av känslan när allt flyter i fisket, när man är som ett med vattnet och fisken. Den känslan kan värma upp vilken stelfrusen kropp som helst.
Det finns inget dåligt väder om fisket är bra, det är jag helt övertygad om. Sen hjälper det att klä sig rätt. Men är det något man lärt sig under sitt fiskeliv så är det att klä sig rätt. Man vill inte gärna åka hem för att man fryser eller för att man blivit blöt när man hittat på ett riktigt bra fiske.
/Peter